Nya bekantskaper växer fram

 

”Inte visste jag att jag skulle skriva om den här personen …” skriver May-Louise till mig. Skrivandets stora tjusning enligt mig! Jag älskar när karaktärer och händelser växer fram under mina fingrar. När jag tar mig tid. Skrivövningar hamnar lätt i skymundan för det ”riktiga” skrivandet. Synd tycker jag. Ganska ofta dyker nytt stoff och nya berättelser upp när man skriver avslappnat och för att det är roligt.

 

Den här texten kommer ur en skrivövning som finns med i den kostnadsfria minikursen ”Kreativa skrivövningar”. Vill du också ha roligt? Lämna din mejladress så får du första brevet direkt!

 

May-Louise ägnar sig åt såväl skrivande som läsande i stor utsträckning. Övning ger färdighet.

 

 

Här är övningen May-Louise gjorde:

Kreationslotsen, Jeanette Niemi, Skrivkurs

Foto: Jeanette Niemi

Placera dig någonstans i bilden t ex vid ett bord, titta i ett skyltfönster eller på gatan.

Vad upplever du? Vad händer?

Använd dina sinnen – hörsel, syn, lukt, smak och känsel.

( Skriv 10 min)

 

Så här skrev hon:

”Jag borde varit hemma nu, det är min tur att passa Kalle. Mobilen har vibrerat i fickan ett par gånger. Likt en pacemaker försöker den få igång mitt vanliga liv. Där jag ska vara.

Dofterna av kaffe är starka här. Vi går sakta. Ser åt alla håll utom åt ett. Knastret av grus under skorna får mig att fly bort till en strand. Nere på Österlen. Vid Haväng. Ja, där är vi. Vi går bredvid varandra. Ensamma. Havsluften är mättad av salt, vindarna får min krans att ystert dansa en stund. Att vara levande ut i minsta cell.

Varför är jag här? Kalle…han är min anledning till att jag ljuger hemma.

Dofterna blandas och någon har öppnat en öl precis. Pysandet talade om att det rann över. Finns det fortfarande någon som inte förstått att man inte kan skaka en öl innan man öppnar den? Tänk att vara så naiv. Jag vill tillbaka till den tiden. Skolbadet. Blickarna jag sände till Edvin. De jag fick i retur. Han orkade inte, han heller. Annonsen hade varit liten och han verkade ha levt ensam. Stilla insomnad. Sara, min kusin, berättade om hans självmord. Sara, en av de få, som känner mig. Hela mig.

Solen bränner. Min lilla revolt är att inte använda keps. Jag vill inte vara gubbe. Jag vill SYNAS! Och ändå, här går jag. Bredvid honom. Syns inte.

Hans värme strålar utmed hela torget. Får iskalla öl att hetta, mina öron att koka och resten, du vet. Jag orkar snart inte.

Kalle måste skonas. Eller kommer han att förstå en vacker dag? Pappa försvann.”

 

En text som ger mängder med bilder, dofter och känslor. En text som jag kan förstå utifrån mig själv, den ger mig en egen unik läsupplevelse. Något som ingen annan har tillgång. Textens magi! Tack för din text May-Louise!

/Jeanette

Comments

comments

Login