Veckans text skapad ur en skrivövning

Marie har skrivit en flödestext i en övning som helt enkelt lyder: skriv fritt utan att stanna upp och utan att redigera. Skriv bara dina tankar som de kommer. Om du tänker nu vet jag inte vad jag ska skriva så skriver du det. Skriv i 15 minuter.

Jag får in många härliga texter skapade i nuet utifrån enkla skrivövningar. Det gör mig så glad! Poängen med skrivövningar är att de ska vara roliga och inspirerande. Träna skrivmuskeln, våga släppa taget och låta fantasin flöda fritt. Därför uppmanar jag alltid att bara skriva som det blir och inte redigera. Jag redigerar naturligtvis inte författarens text innan jag publicerar den heller.

Vill du också ha kreativa skrivövningar varje vecka helt gratis? Varsågod, det är bara att lämna din mejladress så har du din första övning inom några minuter.

Maries text

Marie berättar att det gick trögt i början men efter ett tag sprang tiden i väg. Det är precis så det fungerar – uppvärmning! Hon berättar också att hon bestämt att skriva på fredagar – att hitta sin tid är en av de viktigaste nycklarna till framgång!

Jag tycker Maries text visar på ett fint sätt hur man kan tömma sina tankar med hjälp av flödesskrivning. Att bara låta tankarna rinna ner kan lätta på oro och man kan våga uttrycka precis det man känner. Det man skriver behöver inte visas upp vilket ger en trygghet att bara skriva för sig själv och sin egen skull. Man kan också klargöra många tankar genom att skriva på detta sätt. Prova du också!

Och så här skrev Marie:

När jag går hemma så här kan jag bli helt galen på att inte få utlopp för den arbetsenergi som bubblar i mig. Det är inte bara det att man är ensam hemma som är värst med att vara arbetssökande utan värst är snarare det faktum att man inte får en chans att bevisa vad man går för. “anställer du mig får du en person som har spädbarnsåren bakom sig, kan jobba över i tid och otid, fixar och löser det mesta utan att du ens märkt att det varit något problem, stannar kvar för att fylla på diskmaskinen innan jag går hem, och som när det krävs även utför hjärt- lungräddning på organisationen runt mig, eftersom jag är mycket målinriktad och vill framåt, men utan att för den  skull kliva på mina medarbetare.”
Typ så. Skulle jag vilja skriva.
Fast istället skriver jag det jag tror förväntas av mig “jag som söker är en engagerad, noggrann gruppmedlem, som gärna tar aktiv del i både planering och utformande/utförande av arbetsuppgifterna.”
Strunta nu också i att jag inte har en akademisk utbildning i ryggsäcken utan se istället till att jag faktiskt har 30 års arbetslivserfarenhet ifrån både industri och telekombranschen. Se mig!!
SE vem jag verkligen är under min blyga och tystlåtna yta som alltid infinner sig i samma ögonblick som jag kliver över den tröskel som leder in till huset där anställningsintervjun skall äga rum. Hade jag varit en bra säljare av mig själv, hade jag förmodligen sökt jobb som säljare och inte som ‘serviceminded administratör och projektassistent’.
Men ge mig en arbetsuppgift och låt mig utföra och slutföra den och bedöm mig istället efter dess kvalite. För där och då glänser jag!

Börjar tröttna på att min PC snart är fylld med alla jobbunderlag som jag har sparat, till alla de jobb som jag har sökt genom åren. Och för varje år som går känner jag hur vibrerande nära jag är att tryckas ihop och skrumpna ihop till något så litet som mindre än ett russin inför allas ögon. Eller är det inför min egen blick i spegeln jag krymper? Vet inte längre vad som är jag. När upphörde jag? När blev ‘jag’ en person som ‘står till allas tjänst och förfogande’ utan att nå fram. Goda råd som haglar över mig om hur jag skall göra, presentera mig själv, vilka jobb som är lediga som jag tycks vara bäst lämpad för, ‘du som kan detta så bra och du som kan det andra också’.
Men jo, visst kan jag! Visst vill jag! Men snart har all must pressats ut ut detta lilla russin, på vägen mot – vad då? Vart är jag på väg? Vart strävar jag? Vem är jag? Vem vill mig väl? Vem vill sig själv mest väl? Vem är min vän? Vem är min riktiga vän? Dagar av solsken som bara känns tomma, trots solsken, ‘du som är hemma, passa på och njut nu’. Jaa… av vad skall jag njuta? Att jag går mellan rummen utan att leva mitt liv utan bara i väntan på att få leva mitt liv. ‘Så går var dag ifrån mitt liv och kommer ej igen’.

Tack för att du delar med dig, Marie. Jag är säker på att din text inspirerar andra att skriva ner sina tankar och dessutom skapar igenkänning hos många!  Lycka till och ha fortsatt kul med kommande skrivövningar.

/Jeanette

Comments

comments