En ljuv morgon

 

Maria bjuder på insikt i en småbarnsmammas morgon. Vad som är sant eller inte vet man aldrig i fiktionens värld – likaså här. I allt vi skriver finns någon sorts verklighet eftersom vi inte kan skriva om annat än sådant vi vet och kan. Fiktionen erbjuder en möjlighet att spetsa till det eller strama åt så att det blir en annan läsupplevelse. Underbart!

 

Den här texten kommer ur en skrivövning som finns med i den kostnadsfria minikursen “Kreativa skrivövningar”. Vill du också ha roligt? Lämna din mejladress så får du första brevet direkt!

Foto: Jeanette Niemi

Foto: Jeanette Niemi

Här är övningen Maria gjorde:

Skriv om hur din morgon varit.

Din uppgift är att inte vara helt sanningsenlig.

Ljug tre gånger!

 

( Skriv 6 min)

 

Så här skrev hon:

Chipsparadiset

Jag vaknade till ett tyst hus, sträckte på mig och njöt av det faktum att jag fått en hel natts sömn. Kunde knappt påminna mig när det hände senast. Sen insåg jag att det inte borde vara så tyst. Som småbarnsförälder vet man att tysta barn är barn som gör hyss. Jag slängde på mig morgonrocken och dundrade ner för trappen. Jag hade skäl för mina misstankar. Barnen satt, förvisso snällt och tyst på en filt i vardagsrummet och hade picknick. De hade fått tag i helgens bortglömda skål med chips som nu låg i drivor på golvet.

”Får man äta chips till frukost?” frågade jag med min strängaste röst och försökte blinka gruset ur ögonen. Skyldigt skakade de tyst på huvudet och jag försökte att inte le. De var ju faktiskt inte direkt olydiga. De satt förhållandevis snällt och tittade på teve, förutom det faktum att vardagsrummet var ett chipsparadis så bråkade de inte med varandra. Det händer inte allt för ofta.

Det var bara att dra fram dammsugaren och städa upp efter deras picknick, fixa frukost och få i väg dem till förskolan, innan jag fick mig ett välbehövligt träningspass och sedan begav mig jobbet.

 

Tack för din text Maria! Mycket igenkänning i den texten för en som har haft små barn.

/Jeanette

Comments

comments

Login