Sorterade tankar?

 

Lindas text visar på ett fint sätt hur tankarna går. Den ena tanken avlöser den andra och det är inte alltid de hänger ihop heller. Hon skriver: ska man inte sortera sina tankar? Bra tanke! Vi är så vana att skriva så att andra förstår och det vi tror att de förväntar sig så det kan vara en utmaning att skriva utan att redigera och korrigera sig. Det är faktiskt en av de vanligaste kommentarerna jag får vid den här typen av övningar.

Den här texten kommer ur en skrivövning som finns med i den kostnadsfria minikursen ”Kreativa skrivövningar”. Vill du också ha roligt? Lämna din mejladress så får du första brevet direkt!

 

Här är övningen:

skrivövning, skrivkurs, kreationslotsenFlödesskriv (15 min).

Den här övningen går ut på att tömma dina tankar och värma upp ”skrivnerven”. Skriv allt du tänker i ett flöde. Stanna inte upp, fundera inte på vad du ska skriva. Bara skriv allt du tänker. Tänker du ”nu vet jag inte vad jag ska skriva” så skriver du det.

Flödesskriv – variant 2.

Dela upp övningen på tre dagar. Flödesskriv 5 minuter första dagen, tio minuter andra dagen och 15 minuter tredje dagen.

 

Så här skrev hon:

”Kreativitet alltså, det är inte alltid helt enkelt. Idolerna är kreativa, och pressade. Att söka jobb kräver kreativitet. Att skriva i ett enda flöde är inte heller helt enkelt. Vadå, ska man inte sortera sina tankar alls, liksom? Musik är kreativitet. Tänk vad folk skapar. Texter och musik, melodier, som de syr ihop på ett snyggt sätt. Lapptäcken är en annan sak man kan sy ihop. Sömnad överhuvudtaget, och allt inom den kategorin. Sticka, brodera, knyppla… för att inte tala om att laga mat. Där finns utrymme för massor av kreativitet. För den som vill. Och fotografering. Kreativitet, eller bara stiltje. Ibland försvinner passionen, skaparglöden. Undrar vart den tar vägen då, egentligen? När det plötsligt bara är slut på idéer, var är idéerna då? I rymden? Eller gick de och tog ett bad? På tal om bad förresten, nu börjar isen lägga sig här utanför. Så vackert. Och så skönt med minusgraderna som biter i kinderna. Äntligen. Vintern på ingång. Vi i Jämtland jublar. Sörlänningarna gnäller. Vinter och snö, usch och fy… inte konstigt när de bara får slask och mörker. Vad är det för vinter egentligen. Jag flydde hit upp, där vintern är ljus och glädje och aktivitet! Den här flödesskrivningen förresten, är ju som en ren associationslek. Att bara skriva det man tänker på, det blir ju något till att börja med, som sedan leder vidare till något annat, och något annat, och något annat… Ja, nu har jag skrivit halva tiden, hälften av en kvart. Hann bli ganska många ord, hittills. Undrar om jag har något kvar i skallen? Fotografering, för att hoppa tillbaka dit förresten, är vansinnigt kul egentligen. Jag försöker att bli en bred fotograf, en fotograf som behärskar många situationer alltså. Det går väl hyfast, men jag har ju en del utmaningar kvar om man tänker på det… den här blixtskräcken som jag dras med är ju inte alltid till min fördel alltså. Gillar att fota i befintligt ljus men ibland kräver situationen blixt, för att bilderna ska bli bra. Men om man inte är en fena på det där med att hantera blixtar så blir det kanske inte så bra ändå. Det är det där tekniska som jag inte riktigt gillar. Jag gillar ju själva bildskapandet, berättandet och bildkompositionen. Men inser ju att ju mer jag behärskar tekniken desto bättre blir mina bilder. Så jag vill bli bättre, men motivationen är ändå inte alltid så hög. Det är lätt att skjuta på utmaningar som inte känns så roliga… krävs många sparkar i baken för att komma till skott liksom. Men ibland, så! Tiden tar aldrig slut alltså. Hur länge ska jag hålla på att skriva så här egenligen, det känns lite fånigt faktiskt. Fast inte så obekant egentligen, att bara sätta sina tankar på pränt, det påminner ju mycket om att skriva dagbok. Något jag gjorde mycket när jag var lite yngre. Det är ju ett sätt att skriva, helt klart. Numera försöker jag nog oftast uttrycka mig i lite mer ”sofistikerade” former, som går an att visa för andra och få bedömda, liksom… och som folk kan känns igen sig i. Jag gillar att skriva texter som människor känner igen sig i. Man får så fin respons då. Är väl bekräftelsebehovet som spökar, kanske? Eller känslan av att inte vara ensam om att tycka eller tänka på ett visst sätt…”

 

Tack för din text Linda! Jag blir glad av att läsa din text. Jag gillar speciellt kopplingen till bilden som ju är så lik det berättande vi gör när vi skriver. Jag gillar att fota också. Publicerar inte så många bilder på den här bloggen men är du nyfiken så finns det att se på min personliga hemsida.

/Jeanette

Comments

comments

Login