Från bankman till författare
Torbjörn Ohlsson berättar om hur livet kan förändras när man lyssnar till sig själv. Att behovet att uttrycka sig är starkt. Han tar också upp värdet av skrivsammanhang och att lära sig skrivandet. Tänkvärt, det är vanligt att vi tar skrivandet som självklart eller för givet. Man kan eller man kan inte. Så behöver det inte vara.
Varsågod – Torbjörn Ohlsson – om att lyckas med sin bok.
Mycket nöje!
/Jeanette
Hur jag började skriva
I hela mitt yrkesliv har jag skrivit mycket och känt att jag har haft lätt för att formulera mig. I jobbet handlade det mest om protokoll, PM och rapporter av olika slag. Väldigt formellt alltså. På fritiden har jag varit engagerad i många föreningar och ofta blivit ansvarig för informationen till medlemmarna. Ett friare skrivande som jag har tyckt om.
Foto: Torbjörn Ohlsson
Mitt arbete som säkerhetschef i en stor bank var spännande och jag träffade många olika människor som jag fascinerades av. Jag har också fått förmånen att delta i många stora förändringar. Vid en av dessa förändringar, en stor sammanslagning, i slutet av 90-talet kände jag plötsligt under en paus i en fjällvandring att jag på något sätt ville dokumentera en del av mina upplevelser. Den tanken rotade sig i mitt huvud och försvann inte. Hur det skulle dokumenteras och berättas hade jag då ingen aning om, men jag började på olika sätt samla material.
Problemen
När jag 2008 lämnade banken och började skriva på allvar mötte jag också mina första problem. Jag hade kommit fram till att jag ville skriva i romanform om ”livet på en bank.” När jag hade sorterat mina anteckningar och började skriva upptäckte jag ganska omgående att mitt material var för litet. Jag beslöt då att göra en grundlig research om vad massmedia hade skrivit om banker och satte mig på biblioteket och bläddrade i gamla tidningar 40 år bakåt i tiden. Till detta läste jag nättidningar, beställde och läste årsredovisningar och även de fackliga organisationernas medlemstidningar.
Några veckor senare och med ett digert grundmaterial återupptog jag skrivandet. Jag kände att mitt material var tillräckligt. Det skulle inte bara räcka till en bok utan förmodligen till två. Grunden i berättelsen fick bli massmedias rapportering som jag sedan blandade med egna erfarenheter och en hel del fantasi.
Några månader senare insåg jag att det inte räckte med ett bra grundmaterial. Jag insåg, trots att jag hade blandat fantasi och verklighet, att berättelsen var lite torr och tråkig. Min hustru fick läsa den omkring 80 sidor långa början av berättelsen och kände samma sak. Det var någonting som fattades och hon insåg också vad det var. Det var brister i det som ofta kallas för gestaltning. Berättelsen skulle vinna på lite bättre miljöbeskrivningar och lite bättre gestaltning av personerna. Jag kände att jag behövde hjälp.
Jag tog det lite lugnare med skrivandet en period och läste mycket. Valde författare som hade uppskattats för bra gestaltning, t.ex. några Sara Lidmanböcker. Jag läste mera i syfte att studera deras språk och mindre för handlingens skull.
Jag anmälde mig dessutom till en skrivarkurs, en sommarkurs på folkhögskolan i Molkom.
Under kursveckan och lång tid därefter befann jag mig i ett euforiskt tillstånd. En veckas skrivande, en inspirerande lärare som delade med sig många lärdomar om gestaltning och härliga kollegor som jag delade skrivintresset med var fantastiskt. Några av dessa personer har jag fortfarande kontakt med.
Trots att jag har deltagit i många kurser och konferenser över i stort sett hela världen är denna vecka den jag minns med störst glädje.
Följande sommar gjorde jag samma sak och anmälde mig till en sommarkurs, denna gång på Birka Folkhögskola, utanför Östersund. Jag upplevde i stort sett samma känslor denna gång. Dessa två kursveckor utvecklade mig som skrivare på ett mycket påtagligt sätt och jag har inte därefter inte upplevt detta med gestaltning speciellt svårt.
Förlag
Ett vanligt problem för debutanter brukar vara att hitta ett förlag som vill ge ut boken. Här hade jag en ofantlig tur. Jag behandlades, och gör fortfarande, för en kraftig getingallergi. Jag träffade, under en väntan på behandling, en dam i en sjukhuskorridor. Vi började prata och det visade sig att hon behandlades för samma sak. Hon hade nyligen gett ut sin första bok och hade startat ett förlag. Jag erbjöds, i sjukhuskorridoren, att få bli förlagets första utomstående författare. Vi har nu avbrutit vårt samarbete, men jag är mycket tacksam för den hjälp jag fick vid utgivningen och alla praktiska frågor som kommer i samband med detta, t.ex. tryckning, pärmar, bilder och liknande. När vi avslutade vårt samarbete fick jag genom en generös deal möjlighet att fortsätta sälja mina böcker till ett mycket förmånligt pris.
Förlossningen
Många har sagt att se sin första bok är som att se sin första baby. Jag kan inte förneka att det var lite åt det hållet. I maj 2011 kom boken Girighet eller makt ut och nu började en ny fas som hör ihop med bokutgivning. Den skulle säljas.
Att ta upp marknadsföring och försäljning känns som det får bli i ett annat inlägg. Ämnet är stort och sätten är många. Men jag vill berätta om en händelse som skulle bli viktig för mig.
Foto: Torbjörn Ohlsson
Dansteater
Hösten samma år inträffade nästa stora händelse till följd av boken och mitt skrivande. En dansstudio i Östersund, Wendlas dansstudio, hade hört talas om boken och undrade om det var något som hon kunde gestalta i dansform från scenen. Wendla Karlsson, som driver dansstudion, har i alla år sökt nya utmaningar för sina dansare och att gestalta en roman var något nytt som hon ville testa. Att min roman fick bli hennes första försök gjorde mig stolt och mycket glad.
Dansföreställningen, eller kanske rättare sagt dansteaterföreställningen, blev mycket uppskattad och omskriven i tidningar, teve och radio. Mitt bidrag i föreställningen var att jag läste några egna nyskrivna texter mellan vissa av scenerna för att på så vis underlätta för publiken.
Foto: Torbjörn Ohlsson
Foto: Torbjörn Ohlsson
Foto: Torbjörn Ohlsson
Till sist
Framgångarna och uppmärksamheten för boken och dansföreställningen gav mig ny inspiration. Jag håller på att slutföra en fristående fortsättning på ”Girighet eller Makt”.
Samarbetet med Wendlas dansstudio kommer också att fortsätta. Jag fick nästan omgående efter vårt samarbete med min första roman en förfrågan om jag kunde skriva en berättelse om en ung flicka med självskadebeteende. En kort roman i ungdomsmiljö med mycket musik, gängbildning och med problem som finns i unga personers liv. Gissa om det varit en utmaning för mig som har massvis med decennier mellan mig och tonåren. Premiär för föreställningen blir den 25:e februari.
Skrivandet har blivit som en drog. Drivkrafter är framförallt personer som jag träffat och fascinerats av och det är lika många på livets skuggsida, som på den soliga sidan.
Under stunderna vid datorn, vandringar eller skidåkning på fjället, promenader eller cykelturer längs Storsjön så finns skrivandet med mig. Minst fem ytterligare idéer har det senaste året slagit rot i huvudet och vill bli bearbetade i skriftlig form. Det känns utvecklande, stimulerande och härligt.
Den generösa deal, med förlaget, som jag tidigare berättade kommer självfallet läsare av detta inlägg till del. Du som är intresserad av att köpa romanen ”Girighet eller Makt” kan skicka ett mail, eller fb-meddelande, så skickar jag boken. Du kan också läsa mera på min hemsida: www.skrivovin.se .
Vill du nå mig för mera uppgifter, eller köpa min bok, så gör du det enklast genom epost, eller telefon.
Torbjörn Ohlsson
Mail: torbjorn1ohlsson@gmail.com
Telefon: 070-6059090
