En del av livet

En del människor har lätt för det och andra har svårare för det. Att säga förlåt. Hur kan det komma sig att det finns människor som kan förlåta sina barns mördare när andra inte ens kan säga förlåt för att man sagt eller gjort något elakt? Vad är det som gör att det är så svårt att säga förlåt? Kan man lära sig konsten att säga förlåt? Jag vet att jag inte är ensam om att fundera över det här – jag googlade ”Konsten att säga förlåt” och fick 755 000 träffar. Sida upp och sida ner med artiklar och blogginlägg som handlar om hur svårt det är att säga förlåt. Men jag tänker: måste det vara det? Vad handlar det om att säga förlåt? Kanske kan det vara enkelt bara man vet hur man gör?

Att säga förlåt handlar inte om att köra över sig själv eller förlora en strid. Att säga förlåt handlar om att visa empati och respekt för sina medmänniskor. Men också för sig själv. När jag säger förlåt till dig för att jag betett mig illa så säger jag också till mig själv att det är okej att vara människa, att göra fel ibland. Jag kan inte göra det gjorda ogjort men jag tar ansvar för mina handlingar och ber om ursäkt för att jag gjorde dig illa. Men om jag inte tycker lika som du då – har jag inte kört över mig själv då? Då visar man väl inte respekt för sig själv? Ibland hamnar man faktiskt i den situationen där man omöjligt kan nå varandra – man står för långt ifrån varandra i uppfattningen om hur saker ska vara. Ofta blir den typen av situationer än mer låsta genom att våra tankar leder oss till känslor. Vi blir sårade av att vi känner oss påhoppade, bortglömda, ignorerade, överkörda osv. Man måste inte tvunget be om ursäkt för sin ståndpunkt. Men man kan be om ursäkt för att man sårat, gjort någon arg, ledsen eller besviken.

I andra änden så handlar det om att ta emot ett förlåt. Samma sak men omvänt. Vad kan man förlåta och vad krävs för att kunna ge förlåtelse? Jag tänker att det förmodligen finns lika många svar som det finns människor på de här frågorna. Det handlar om dig och ditt sätt att se på livet. Det handlar om din villighet att se på livet ur andras perspektiv. Det finns några viktiga punkter som jag tror kan hjälpa till att förstå det här med förlåtelse.

Accept

Det är okej att tycka olika, att vara olika. Acceptera människor för det de är. Leta efter det som du gillar hos dem. När du stöter på saker du ogillar, så fråga dig varför. Det kommer att ge dig en tydligare bild av dig själv.

Skifta perspektiv

Det där med att gå i andras skor eller mockasiner är inte så dumt. Försök föreställa dig hur det skulle vara att vara den andre. Hur känns det, vad blev den upprörd av och vad kan behövas för att ni ska förstå varandra?

Kommunicera

Våga prata om det som känns svårt. Vad är det ni ser olika på – sakfrågan eller beteende? Förklara hur det känns och våga fråga hur det känns. I kommunicera ingår också lyssna: lyssna till den som är i behov av ett förlåt tills du har förstått. Det ingår också att berätta om man är i behov av ett förlåt – det uppfattas inte alltid.

Genuint

När ditt förlåt kommer över dina läppar ska det vara äkta, annars finns risk att det inte tas emot. Fundera på vad det är du vill och kan säga förlåt för. Är det sakfrågan, ditt beteende eller något annat?

Respekt

Visa respekt mot dina medmänniskor. Vi är alla människor med drömmar, känslor, besvikelser och tillkortakommanden. Det är mänskligt att fela och det är kärleksfullt att se sina medmänniskor för det de är. Behandla människor som de vill bli behandlade.

Sedan jag blev förälder har jag haft anledning att fundera på ordet förlåt en hel del. Jag gör fel, jag är smärtsamt medveten om det, och jag säger förlåt. De är tonåringar nu. Jag ber om ursäkt för att jag gör dem arga, ledsna och besvikna. Jag förklarar varför. Jag hoppas innerligt att det kommer att räcka. Jag tror att de förstår att jag älskar dem just för att jag vågar visa min sårbarhet.

Det krävs mod att leva – livsmod.

Vad har du för tankar om förlåtelse?

/Jeanette

Comments

comments