Att vara två när man skriver – skapa text tillsammans

Jakkin Wiss berättar idag om att skriva i par. Han berättar också om skrivrutin som resulterat i en utgiven bok och i ett framväxande manus som tydligt växer på hans skrivbord.

Varsågod – Jakkin Wiss – om att lyckas med sin bok.

Mycket nöje!

/Jeanette

En resa i ord

Foto: Jakkin Wiss

Jag sitter nu vid mitt köksbord och klockan är strax 13.00. Jag har en rykande kopp kaffe framför mig och utskriften, bevisen, av morgonens skrivande ligger på bordet bredvid datorn.
Boken jag skriver nu heter Drakjägarens Flicka och den fullkomligen rinner ur händerna på mig och ned i tangentbordet.
Mitt enda sällskap när jag skriver är två stearinljus. Jag vill ha det mysigt och jag vill börja skriva tidigt.
Jag går upp klockan sex på morgonen, tar en morgonpromenad på ungefär fyrtio minuter innan jag sätter mig och äter frukost. När kaffet är upphällt och ljusen tända så är det dags att skriva. Idag blev det drygt tio A4. Det känns bra. Mycket bra. Historien är igång, nu gäller det bara att hinna skriva ned allt i samma takt som den utvecklar sig. Jag har ingen aning om vart den skall ta mig. Det har jag sällan förrns jag är där.

Jag har lärt mig att jag inte skall bestämma för mycket innan jag skriver, för har jag väl hela berättelsen i huvudet och går och funderar på den för länge blir det nästan omöjligt när jag till slut skall få ned den på papper. Bättre att bara börja och se vart man hamnar. Det gör det roligare för mig också.

Att skriva ut mina sidor efter jag är klar för dagen är också ett måste. Det känns bra. Det känns riktigt och verkligt. Man kan ta på sitt arbete. Någonting att vara stolt över. Och man vill se högen växa mer än någonting annat. Förundras över hur vikten ökar varje dag när man lyfter den.

Foto: Jakkin Wiss

Denna bok skriver jag själv. Det är lite annorlunda för mig som endast skrivit en bok förut, och då tillsammans med min kollega Toby Johansson. Men tillvägagångssättet var detsamma.
Vi tvingade upp oss tidigt och möttes på ett café i Norrköping varje morgon och skrev tills vi kände att de ville kasta ut oss. Jag gjorde delmål och satte deadlines för oss hela tiden. Tolv kapitel skulle vi ha klart innan jul. Och det hade vi. Och jag printade ut dem som en bok och klistrade ihop för att kunna ge bort till nära och kära. De var en fantastisk känsla och tvingade oss att inse att vi var någonting på spåren som vi aldrig haft innan. En helt färdig bok.

Jag skriver helst, som jag tidigare nämnt, på morgonen, och det av två olika anledningar. Det finns inte många som kan störa mig på morgonen eller som förväntar sig svar på mail eller telefon. Dessutom har jag ännu inte hunnit fylla huvudet med vardagens problem eller bestyr som måste lösas. Allt det kan vänta tills klockan slår in mig till människovärlden igen.

Foto: Jakkin Wiss

Benjamin heter vår bok som nu finns i bokhandel och hos vissa bibliotek. Vi fick ett förlag ganska fort till den men vi väntar fortfarande på att det skall ta fart. Det är en bra bok. Riktigt rolig och jag älskar den. Men nu skriver jag alltså själv. Vi kommer att skriva mer böcker tillsammans, jag och Toby, men just nu har vi funnit oss delade till olika platser i vårt land på grund av kärlek, äventyrslusta och jobb, så vi får ta det när det kommer. Jag kommer nog att skicka detta manuset till honom också för att han skall få sätta sin härliga prägel även på denna saga.

Man kan ge hur mycket råd som helst till er som vill skriva men inte kan. Men det finns nog bara ett fåtal som är någonting att ha. För mig är det disciplinen som gäller. Sätt dig ned och skriv. Skriv utan att någonsin titta bakåt. Du har tid att gå tillbaka och ändra när boken är klar. Du FÅR helt enkelt inte läsa den förrns du kommit fram till slutet.

Något annat som de flesta författare gärna kastar ur sig är uttrycket ”Kill your darlings”. Men det är ett gott råd och något alla tangentbordsmarscherare borde ta till sig. Om man inte kommer vidare på ett spår så måste man, hur mycket man än älskar iden, kasta bort den och börja om utan att se sig om. Ofta finner jag sätt att få in bitar av det jag gillade med en bortkastad idé senare i alla fall.

Foto: Jakkin Wiss

Jag vill komma en bra bit innan någon annan, förutom några få utvalda, får veta någonting om det jag skriver på. Jag vill inte ha den pressen på mig i början av en ny historia. Den måste få tid att ta liv utan någon annans åsikter.

Viktigast av allt, och det enda tipset som kommer helt från mig och som jag håller varmast om hjärtat: Skriv för dig själv! Skriv boken DU vill läsa. Historien som du längtar efter. Så länge du skriver något som du är stolt över så kommer du alltid att ha den med dig resten av ditt liv.

Jag hoppas att få läsa något just du har skrivit i framtiden. Och kom ihåg att orden som du skriver ned, med lite tur, bär med sig ditt namn långt efter att du är borta. Så var stolt över dina sagor, vad du än skriver.

Med värme i vinterkylan
Jakkin Wiss
Författare till ”Benjamin”
www.benjaminthebook.com

Benjamin på facebook: https://www.facebook.com/groups/benjaminthebook/

Beställa kan man göra direkt på http://www.angelworks.webshoponline.se/bocker-roman/benjamin.aspx
eller på http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=128641

Comments

comments