Ibland är det ensamt att vara flera hundra mil från familj och vänner. Idag har det varit en sådan dag. Tionde dagen hemifrån. När ensamhetskänslan kommer ligger tvivlen på lur. Vill sätta sina klor i mina tankar så att texten blir oformlig. Påminner om att det finns ganska många som vill bli författare. Som säkert skriver bättre. Då behövs verktyg att hantera det.
Glädjs åt det lilla. Det känns viktigt att uppmärksamma saker som är värt att glädjas åt, för det finns ju så mycket. Ett sms från maken med vardagsinformation och saknad. Min sexåriga brorsdotter är här på besök och kom idag med blommor hon plockat till mig, ställde i ett glas vatten vid min skrivplats. När jag ser dem blir jag glad. Ett oväntat telefonsamtal från en tidigare kollega som läst min blogg och ville önska mig lycka till. Att höra hur han inspirerats av både mina val och min hemsida gav glädje och energi. Varm omtanke ger mig energi att fortsätta även när det tar emot.
Söka glädje aktivt. Jag ser fram emot kvällens skypesamtal med familjen. Jag tar en paus för promenad efter stranden tillsammans med kameran. Läser en inspirerande bok en stund. Gör en fin lunchbricka till mig själv.
Acceptera känslan. Jag känner mig ensam eftersom jag valt att åka hit. Påminner mig om att jag gör det för att jag själv vill det. Påminner mig om att jag tycker om att vara själv – tillsammans med mig själv. Att vara själv betyder inte detsamma som att vara ensam. När jag accepterar känslan som något som är okej och naturligt ger den mig kraft att använda i mitt arbete. Att gestalta en känsla som är äkta och intensiv i nuet är lättare än att försöka återge den i efterhand. Alltså skriver jag ner den. Det berikar mig också som coach, att kunna känna igen en känsla, att veta hur jag upplever den. Jag känner ödmjukhet inför att vi människor känner och agerar så olika.
Så har jag gjort och nu trivs jag bättre att vara tillsammans med mig själv igen. Hur brukar du göra? Dela gärna med dig av dina tips!
Önskar dig god samvaro med dig själv och andra!
| Jeanette |
