Mot månen

Foto: J Niemi

Länge använde jag ordspråket ”Sikta mot månen så når du grantopparna”. Minns inte hur jag fick tag i det men jag skrev ner det med stora bokstäver, la det i det lilla ”fönsterfacket” i min tonårsplånbok och använde det som motto. Jag tänkte att det skulle ta mig lite längre om jag vågade satsa högre än jag trodde var möjligt. På något sätt tänker jag att det är en positiv kraft i det, att våga drömma och ha en vision. Jag vet idag att sådant som verkar omöjligt kan hända om jag vågar drömma, tänka och uttala det. Det gör det, för mig och för massor av andra människor. Det är härligt hoppfullt. Även efter det att jag någonstans efter tonåren inte lade in lappen i den nya, mer vuxna, plånboken så har nog ordspråket väglett mig i mycket. Ofta på ett omedvetet plan.

Det som stör mig nu med detta talesätt är att det också går att utläsa en sorts förväntan och förgivettagande om att man inte kan nå till månen. Om jag siktar mot månen, varför skulle jag hamna i grantopparna? Har jag ramlat ner? Eller kom jag aldrig över? Grantopparna blir som ett hinder att passera, där du räknas ut redan från början. Några av våra vanligaste ordspråk blir ett sätt att hålla oss på mattan. Det luktar Jantelag här. Inrätta dig i ledet och spring inte runt och tro att du är något eller kan bli något. Det ger mig rysningar. Jag vill tro att alla är och kan något.

Magisk måne

Foto: J Niemi

Troligt finns många varianter av ”mitt” ordspråk. Surfade, helt ovetenskapligt, runt och hittade ”Sikta mot stjärnorna, och du når trädtopparna. Sikta mot trädtopparna, och du stannar på marken.”. Samma uppmaning att sikta uppåt men du når ändå inte hela vägen, det duger du inte till. En del kommer ju inte ens loss från marken!

Palmkrona

Foto: J Niemi

Hittade i samma ovetenskapliga jakt en som jag gillade lite bättre. ”Sikta på månen. Missar du så är du ändå på väg mot stjärnorna”. Visst kan man ta miste men att skjuta förbi målet kanske inte är så farligt? Om nu stjärnorna är en plats du vill vara på. Annars kan man justera och vända om mot månen igen. Det känns hoppfullt.

Till ung som gammal. Du är något, du kan något, lyft blicken, sikta mot månen och sätt delmål vid trädtopparna. Jag ska glädjas med dig varje steg.

Lycka till! Hör gärna av dig och berätta när du nådde “månen”, det är härligt inspirerande att få ta del av era framgångssagor.

/Jeanette

Comments

comments

Login