Livsmod – vad är det?
Jag använder mig gärna av ordet livsmod och då och då stöter jag på någon som också pratar om det. Men inte så ofta och jag funderar över vad det beror på. Det är ett vackert ord med en fantastisk innebörd. Har vi inte tid att använda det? Eller är det kanske inte modernt? Kan det vara så att det kräver mod att använda ett ord som livsmod? Jag vet inte, men i dagens artikel vill jag utforska vad ordet betyder och på ett sätt även berätta vad det ger mig att använda ett ord som livsmod.
Mod definieras som att vara ”orädd, oförfärad, oförskräckt; tapper; djärv” i svenska akademins ordbok. Enligt samma bok är livsmod samma sak som levnadsmod. Det känns ju okej men det är inte riktigt så beskrivande som jag skulle önska. Om vi vänder på det blir det tydligare – mod att leva – det är vad det handlar om.
Det första som dyker upp för mig är en invändning – vadå mod att leva? Man går upp, åker till jobbet, hämtar ungarna, hänger med kompisarna, fixar mat, kollar tv, spelar spel och sover igen. Allt sådant som hör din vardag till. Inte så modigt? Jo, på många sätt.
Det är modigt att leva sitt liv utan att ta hänsyn till vad man vill åstadkomma framöver. Så mycket man kan gå miste om. På samma sätt om man är kvar i det som har varit. Det är också modigt att ta dagen som den kommer och dra nytta av det som faktiskt händer. Modigt kommer utifrån dig själv, därför är det olika beroende på vem du är.
Att våga anta utmaningen att göra det som skrämmer dig – det är modigt.
Att prata inför folk är en av våra största rädslor, det finns de som menar att vi är mer rädda för det än att dö. Även rädslan för sociala situationer är stor. Det är det här som livsmod handlar om. Att varje dag när vi beger oss till jobbet, träffar någon att älska, bli vän med eller ska träffa nya människor utsätter vi oss för risken att bli bedömda, inte omtyckta och negligerade. Att inte bli sedd, förstådd, hörd eller göra bort oss. Att bli lämnad ensam. Inte passa in. Det är obehagligt för en social varelse som människan. Det kräver mod. Om vi inte gör de där sakerna så riskerar vi å andra sidan att inte få chansen att älska, få nya vänner och nya upplevelser.
Förändringar är också något som vi människor flyr instinktivt. Vi är skapta att välja den enkla vägen, det är en överlevnadsstrategi. Rädslor dyker upp när det blir dags för omorganisering, uppsägningar, förflyttningar eller ändringar kring vår miljö. Att söka ett nytt jobb, säga upp sig för att starta företag, påbörja en utbildning, att förlora någon och möta sorg. Det kräver mod.
Det finns mängder av saker att vara rädd för och vi är alla rädda för olika saker. Vi stöter på det vi är rädda för när vi lever, relaterar till andra människor och rör oss i olika sammanhang. För mig handlar därför livsmod om att leva sitt liv – att följa sin egen röst och den stig man vill gå. Att känna tillit till sig själv och lita på att man ordnar upp saker efter vägen. Jag övar på det varje dag och jag ser upp till människor i min omgivning som gör saker de drömmer om trots att det är obekvämt. Du kanske är en av dem?
Är du modig? Vad har du gjort som krävdes mod av dig? Hur kändes det?
Dela gärna med dig och ingjut mod i oss andra!
Lycka till dig – du modiga människa – lev i livsmod.
/Jeanette
