Veckans text skapad ur en skrivövning
Jag får in många härliga texter skapade i nuet utifrån enkel skrivövning. Poängen med skrivövningar är att de ska vara roliga och inspirerande. Därför uppmanar jag alltid att bara skriva som det blir och inte redigera. Jag redigerar naturligtvis inte författarens text innan jag publicerar den heller.
Vill du också ha kreativa skrivövningar varje vecka helt gratis? Varsågod, det är bara att lämna din mejladress så har du din första övning inom några minuter.
Skrivövningen Cecilia har gjort lyder så här:
Du står med händerna i jorden i ditt trädgårdsland. En känsla av att någon står bakom dig får dig att resa dig upp. Vad händer? Skriv i 10 minuter.
Och så här skrev hon:
Tröst
Jag stod böjd över mina unga plantor, hela trädgårdslandet hade på en dag exploderat i frodig och böljande grönska. Jag böjde mig djupare för att kunna dra in de ljuvliga dofterna från kryddväxterna. Timjan, mynta, basilika – till och med den verkade orka – dragon och citronmelissens syrligsöta doft av citron.
Jag tog av mig handskarna för att kunna känna på bladens strukturer, en del sträva, andra mjuka som persikohud. Dragonens långa och nästan läderlika blad på en lite grövre stjälk, sträckte sig mot solen med liv och lust.
Utan förvarning började jag gråta. Glädje inrymd i sorg. Eller sorg inrymd i glädje. Jag tror inte jag har gråtit på ett sådant sätt sedan jag var barn. Ni vet, den som kommer ända inifrån solarplexus, den som får hela kroppen att skälva och ljud som man aldrig har hört att lyfta sig ur bröstkorgen och fly upp i rymden.
Jag var gripen. Av längtan efter henne. Flickan som lämnat oss abrupt och utan förklaring för några år sedan. Lämnat oss i förtvivlan, förvirring och smärta.
Och jag föll på knä, ned i myllan. Böjde huvudet mot jorden och grät den fuktig mitt i dofterna av liv.
Så.
En hand strök över mitt huvud. Så.
Lugn kom till mig. Jag vände min kind mot jorden. Gråten stillnade. Så.
Lät mig tröstas. Så. Handen strök värme till mig.
Långsamt vände jag mig om.
Där fanns. Ingen.
Tack för en berörande text om saknad och längtan, Cecilia! Lycka till och ha fortsatt kul med kommande skrivövningar.
/Jeanette
Mycket ömsint behandlad text om något svårt i livet; döden.
Det berör och kommer hudnära.
Att under en begränsad tid, 10 minuter, få fram detta – det imponerar mycket på mig.
/May-Louise
Så fint May-Luoise att du berättar hur du känner när du läser! Tycker själv att det är det viktiga med mina texter att de ska beröra – röra vid något inom läsaren. Det ger möjlighet att få ta del av en verklighet som inte är ens egen. Det ger härlig läsning för mig!
Ja förstås, det är väl det finaste betyg jag kan få, att du berätta om det du känner inför texten! Tack än en gång.
Tillägg; ser att det INTE står något om döden utan att flickan lämnat …ok, det får stå för mig; jag läste in något som jag kände igen.
Vill tillägga detta för att du Cecilia tror att du blivit missförstådd 🙂
🙂 Bra att du tar upp det. Både för Cecilias skull en också som verktyg. Det är så lätt att tolka in saker i det vi läser. Det är ju också ett användbart verktyg för författaren. Så på ett sätt var det en komplimang till Cecilia. Hon lyckades skapa bilder med sina ord. 🙂
Din tolkning är så god som någon annans, May-Louise! Och visst handlade det om döden….Tack för din fina kommentar. Och tack Jeanette för din härliga skrivkurs!
Det gör mig glad att du gillar min kurs! Tack själv för att delar med dig Cecilia. Visst är det fint att nå ut till människor? 🙂 Höra att de berörs och tar till sig det man skriver.
Det är fantastiskt att kunna beröra en annan människa med det jag skriver. Och det är lika härligt att få läsa andras texter! Att få ta del och att få själv få ge är en stor del av varför det är så roligt att skriva och att ingå i något som din kurs! 🙂
Enligt min åsikt har du en stor berättelse att spinna vidare på här – kanske något du redan tänkt på, men ibland kommer man inte “loss”. Nu har du lossnat 🙂
Goda tankar i etern/May-Louise