Ett möte i halvtid
Foto: Jeanette Niemi
Att läsa på distans ger en stor frihet i när och var du skriver. På Sörängens “Skrivarlinje på distans” har vi varje år deltagare som arbetar från andra länder. Det fungerar lika bra eftersom vi genomför i princip allt arbete på egen hand och all kommunikation via webben. Vi har en uppstartsträff i augusti och ett slutseminarium i juni som är obligatoriska. Under årets gång har man på förhand utpekade veckor då man arbetar i grupper med att läsa och respondera på varandras texter – vi kallar dem textveckor. Men att läsa på distans precis som att vara författare innebär inte bara frihet utan det innebär också långa ensamma stunder. Då kan det vara skönt att ha vänner eller familj att förlita sig på för den sociala biten. Vill man prata text och skrivande finns det alltid någon som lyssnar på vårt webbforum.
Att träffas innan man börjar kursen har visat sig vara en viktig nyckel för hur man hanterar arbetet under det kommande året och även hur gruppens samarbete fungerar. Eftersom det är ganska lång tid mellan augusti och juni så har vi också valt att förlägga en träff i halvtid – vinterträffen. I lördags var vi då framme i halvtid och vi träffades i två grupper. En i Göteborg med Elisabet Norin och en i Stockholm som jag ansvarade för. Det blir mycket lättare för fler att komma om man kan välja ort. Elisabet gjorde sin sista insats efter åtta år som handledare på linjen och samtidigt gjorde hennes två ersättare sin första insats. Christine Falkenland och Pamela Jaskoviak tar nu över ansvaret för linjen – båda erfarna och etablerade författare.
Vinterträffen är ett viktigt tillfälle att stämma av hur läget är och prata om vad som komma skall. Stämningen är förväntansfull när vi ses. Vi har lärt känna varandra genom texterna under första terminen. Några går sitt andra år så de har känt varandra längre och hunnit träffas flera gånger. För en utomstående så skulle vi framstå som nördiga och ska sanningen fram så är vi det! Oj som vi gottar oss i att prata om skrivandet och texters utformande. Det fina med det här sammanhanget är att ingen tycker att det är det minsta konstigt eller tråkigt.
Foto: Jeanette Niemi
Under dagen gjorde vi också olika skrivövningar och även andra spännande övningar. Vi gästades av Anna-Carin “AC” Collin, tidigare handledare på linjen, som är skrivpedagog, författare och terapeut. Hon gav oss ett pass om hur man kan tänka när man bygger karaktärer och vi fick göra många övningar. Hon lät oss bl a gå runt och skissa porträtt av varandra. Låter det roligt eller fasansfullt? Under den här övningen skrattades det mycket och prestationen försvann. Hemligheten var att vi bara fick titta på varandra och inte på pappret när vi tecknade av varandra. Så lätt att vara nybörjare när det inte finns några krav på perfektion eller prestation!
I Göteborg så gästades linjen av en av de egna deltagarna! Erik Hirschfeldt har nämligen många strängar på sin lyra, han nöjer sig inte med att skriva böcker – han ger ut dem också. Han delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter om det.
Det som känns lite är att vi nu går in för nedräkning. Det är bara ett par ordinarie textinlämningar kvar och sedan dags för den stora slutinlämningen. Från maj och fram till slutseminariet i juni så läser vi alla deltagares texter för att sedan träffas och ge respons på texterna. Samtidigt som det är en avskedets tid är det också en fantastisk upplevelse att se hur mycket varje deltagare utvecklats under det gångna året. Jag tror att jag har sagt det förr men jag gör det igen – jag har världens bästa jobb!
Är du nyfiken på “Skrivarlinjen på distans” vid Sörängens folkhögskola, klicka in och läs mer. Det börjar bli dags att ansöka också – den 15 april är sista ansökningsdag!
/Jeanette
PS
Det blev inga bilder till inlägget från träffen eftersom jag glömde ta upp kameran ur väskan. Fullt fokus på det härliga mötet med alla skrivande människor.
