Anna-Maria Ekblad
Allting har ett slut så även CRIMETIME. Tack för att du så generöst har delat med dig av dina upplevelser Anna-Maria! Det har varit fint att få ta del trots att jag inte hade möjlighet att vara där.
Skön läsning!
/Jeanette
Avslutningsceremoni
Imorse var jag uppe tidigt och gick på Visbys gator. Solen tittade fram. Jag mötte inte en människa och var helt själv. Mina steg ekade mot gatustenen. Jag hoppades att jag inte väckte någon. Samtidigt undrade jag vart alla människor tagit vägen?
Foto: Anna-Maria Ekblad
Under dessa dagar har det talats mycket kring en författares identitet.
Den mångsidighet som du behöver besitta. Du skall ha sittmuskler. Du skall sitta och skriva, varje dag och inte vänta på någon inspiration. Den kommer när du skriver och skriver regelbundet.
Du skall ha stort tålamod. Du bör välja karaktärer och berättelser som du är nyfikna på och kan umgås med en längre tid. Om du har tur kan de bli dina bästa vänner.
Du skall kunna ta konstruktiv feedback. Hur bra du än skriver, finns det alltid förbättringar att göra. Det gäller att bli hårdhudad och kunna se skillnad på sig själv och texten.Skrivandet är ett hantverk och precis som alla andra talanger behöver skrivandet få ta tid för att kunna utvecklas och bli bättre. Tänka på de berömda 10000 timmarna som det tar att bli riktigt bra på något.
Du skall ge skrivandet tid och det betyder att du får ge avkall på andra saker. Ta reda på om du är en morgon eller kvällsmänniska. Det finns alltid tid som du kan ta från andra aktiviteter. Tv, social media m.m.
En författare är asocial under sina skrivperioder. Då är det skrivandet som är första fokus.
Sedan kommer tider för marknadsföring, tid att finnas i sociala media. Tid att träffa andra författare och åka ut för att marknadsföra sin bok. Tänka på marknadsföring och sitt eget varumärke.
Det är få som kommer igenom nålsögat att bli publicerade. De säger att det i snitt är 3-4 debutanter på ett år. Endast 20% av dessa ger ut nästa bok.
Det är ett hårt arbete att bli författare. Det är som vilket annat arbete som helst och du behöver ta ditt skrivande på allvar.
Det är de fakta som finns. Alla författare som är med på denna festival har tagit sig igenom detta hårda slit och lever idag sin dröm.
Foto: Anna-maria Ekblad
Skrämmer detta dig? Blir du peppade av dessa fakta. Hur reagerar du när något är svårt? Riktigt svårt? Vad tänker du när du upplever att ingen tror på dig och din dröm? Tänker du att jag skall djävlar anamma visa att det går. Jag tror på min ide. Så tänkte Emelie Schepp. Hon valde att publicera sin bok själv när hon fick nej av förlagen. Hon är modig och envis. Idag på festivalens sista dag har hon fått läsarnas pris. Läsarna valde Emelie. Det är hon så väl förtjänad. Emelie är en hjältinna som orkade kämpa. Hon har en ödmjukhet och intresse för oss läsare. Emelie inger oss hopp både genom hennes egen resa och att hon uppmuntrar oss till att tro på oss själva och våra drömmar.
Det är en dröm för många att bli författare.
Jag är en av dem som bär den drömmen.
Belöningen att se sin bok tryckt. Flera författare berättar att de fortfarande efter mer än tio böcker utgivna blir glada när de ser en person hålla i och läsa deras böcker. Läsare som kommer och frågar efter nästa bok.
En del författare får möjligheten att en dag leva på sitt författarskap, inte längre behöva dubbelarbeta och kunna ägna sig helt åt sin passion.
CrimeTime festivalen har varit en stor inspirationskälla på många sätt. Vilka författare vill jag läsa. Jag har fått lära mig många nya namn som jag inte läst tidigare.
Det har varit en skola i hur författare gör och vad de tänker. Tänk dig att bara vara runt så många författare på en och samma gång.
Det har varit en kick-off för mig personligen och mot mitt mål.
Foto: Anna-maria Ekblad
Det känns tomt och tyst att festivalen är slut. Inget kan få mig att stanna hemma nästa år. Jag skall tillbaka. Samtidigt förstår jag vikten av att komma hem och smälta alla intryck.
Sakta går jag hem till hotellet igen.
Ridån har gått ner och alla författare är borta.
Gatorna är fortfarande tomma på folk. Precis som imorse. Jag kan höra mina steg. De ekar i tystnaden.
Vart är alla människor? De kan väl inte försvunnit redan. Försvunnit från ön.
Min fantasi skenar iväg. Tänk om Mari Jungstedt och Anna Jansson varit i farten på riktigt. Att alla mord på Gotland är sant.
Eller har jag kommit in i en bok av Steven King eller Dean Koontz. Alla människor är bara borta. Jag är ensam kvar.
