Jag läste ett citat som jag vill dela med mig av. För mig låter det som ett härligt förhållningssätt till livet och den egna livsuppgiften. Något jag gärna strävar efter. Vad tänker du när du läser det?

”The master in the art of living

makes little distinction between his work and his play, his labor and his

leisure, his mind and his body, his information and his recreation,

his love and his religion. He hardly knows which is which.

He simply pursues his vision of excellence at whatever he does, leaving

others to decide whether he is working or playing. To him,

he’s always doing both”.

(James Michener, Blanchard & Shula, 1995. p 67)

Har börjat arbeta med korta synopsis för novellerna i mitt pågående skrivprojekt. När jag skrev om det i ett blogginlägg på Skrivliv slog det mig att det har stora likheter med den plan jag gör för mitt liv och den process med målsättning vi arbetar med i coachningen.

Synopsis är en plan som många författare använder för att strukturera upp sitt skrivprojekt. Den kan se ut på olika sätt men har som uppgift att göra strukturen för berättelsen tydlig, vad det är som ska hända och beskrivas i texten fram till slutet. Genom att jag från början noterar vad jag vill säga med min text, vart jag vill landa och vad som ska beskrivas kapitel för kapitel skapar jag en tydlig bild för mitt eget skrivande. Jag vet vart jag ska och vad jag behöver göra. Skulle jag tappa tråden kan jag återvända till min synopsis, friska upp minnet, och fortsätta skriva. På det viset sparar jag dyrbar tid för mig själv i mitt skrivande då jag slipper en del ”onödigt” skrivande och jag minimerar risken att tappa mina läsare genom tappade trådar och ovidkommande prat.

Jag arbetar aktivt med mål, både mina egna och andras i mina coachningssamtal. För egen del sätter jag upp mål för saker som jag vill uppnå i livet (att likna vid en berättelses slut), och tar reda på vad jag behöver göra för att nå dit. Med några delmål (kapitel) på vägen så är jag snart på väg.

En invändning kan vara att det är tråkigt att ha mål, att du vill ha fria händer att välja vad som ska göras när tillfälle uppstår. Att ha en plan kan ses som en hjälpreda att hålla fokus på mål, att inte gå vilse när allt annat pockar på i livet. Du har ju själv möjlighet att välja att ta en omväg eller ett omtag när du ser att ditt mål inte längre lockar tillräckligt. Av den anledningen har jag därför kontinuerligt tillfällen planerade för att se över min plan. Jag ställer mig frågor som ”Är jag på rätt spår?”, ”Stämmer målet överens med min önskan?” och ”Vad behöver jag göra nu?”. Det håller mig på min egen väg.

I ett coachprogram börjar vi med att sätta upp ett tydligt mål. Vi reder ut varför det är viktigt, vad som krävs för att nå dit och sedan arbetar vi efter planen för att ta dig mot dina mål. Du ansvarar för att göra det du behöver och jag som coach för att uppmuntra och utmana dig att våga ta nästa steg.

Har du någon plan? Berätta gärna!

Vill du ha en plan? Behöver du en coach? Du är välkommen att höra av dig.

Jag önskar dig lycka till på din egen livsstig!

/Jeanette

Ibland är det ensamt att vara flera hundra mil från familj och vänner. Idag har det varit en sådan dag. Tionde dagen hemifrån. När ensamhetskänslan kommer ligger tvivlen på lur. Vill sätta sina klor i mina tankar så att texten blir oformlig. Påminner om att det finns ganska många som vill bli författare. Som säkert skriver bättre. Då behövs verktyg att hantera det.

Glädjs åt det lilla. Det känns viktigt att uppmärksamma saker som är värt att glädjas åt, för det finns ju så mycket. Ett sms från maken med vardagsinformation och saknad. Min sexåriga brorsdotter är här på besök och kom idag med blommor hon plockat till mig, ställde i ett glas vatten vid min skrivplats. När jag ser dem blir jag glad. Ett oväntat telefonsamtal från en tidigare kollega som läst min blogg och ville önska mig lycka till. Att höra hur han inspirerats av både mina val och min hemsida gav glädje och energi. Varm omtanke ger mig energi att fortsätta även när det tar emot.

Söka glädje aktivt. Jag ser fram emot kvällens skypesamtal med familjen. Jag tar en paus för promenad efter stranden tillsammans med kameran. Läser en inspirerande bok en stund. Gör en fin lunchbricka till mig själv.

Acceptera känslan. Jag känner mig ensam eftersom jag valt att åka hit. Påminner mig om att jag gör det för att jag själv vill det. Påminner mig om att jag tycker om att vara själv – tillsammans med mig själv. Att vara själv betyder inte detsamma som att vara ensam. När jag accepterar känslan som något som är okej och naturligt ger den mig kraft att använda i mitt arbete. Att gestalta en känsla som är äkta och intensiv i nuet är lättare än att försöka återge den i efterhand. Alltså skriver jag ner den. Det berikar mig också som coach, att kunna känna igen en känsla, att veta hur jag upplever den. Jag känner ödmjukhet inför att vi människor känner och agerar så olika.

Så har jag gjort och nu trivs jag bättre att vara tillsammans med mig själv igen. Hur brukar du göra? Dela gärna med dig av dina tips!

Önskar dig god samvaro med dig själv och andra!

| Jeanette |

När jag sitter och skriver på spanska solkusten har jag haft anledning att fundera över inspiration. Inspirationen flödar i solens ljus och värme. Men är inspirationen beroende av miljön du befinner dig i? Jag har förstått att det inte är så för mig. Det är en yttre omständighet som gör att jag mår bra och därför kan koncentrera mig på att skriva. Solen håller mig varm, utsikten över havet ger mig ro och vindens sus i palmerna blandas med havsljuden och vaggar mig in i skrivtakt. Det som inspirerar mig är miljöombyte, människor och sociala möten. Det kommer på köpet när man gör en så radikal förändring som att byta land för en tid i sitt liv. Bara att handla i den lokala livsmedelsaffären är ett äventyr för att hitta rätt produkter och alla människor jag möter är nya bekanta med egna livsberättelser. Men nya bekanta finns det ju gott om hemma också. Kanske kan man skapa vardagsäventyr även i mataffären? Vad är skillnaden då?

Tiden blir mitt svar. Inte i bemärkelsen att vi behöver mer tid utan snarare större medvetenhet om vad vi gör med tiden. Att veta vad som är viktigast. Viktigast för dig. Inte för barnen, partnern, arbetsgivaren eller svärmor. För dig. Genom att ha kunskap om dina viktigaste prioriteringar i livet skapar du möjlighet att leva ditt liv så som du själv vill. Du kan planera in att göra det viktigaste först. Utan att det behöver gå ut över andra eftersom du också kan kommunicera vad som är viktigt för dig. När du omger dig med människor som bryr sig om dig så vill de att du ska må bra och vill ge dig utrymme för det du tycker är viktigast. För mig har det inneburit att skapa tid för skrivandet och läsande som inspirerar till skrivande. Vet du vad som är viktigast i ditt liv? Skriv gärna ner det. Skriv också varför det är viktigt – vad ger det dig och vad känner du när du gör det som är viktigast för dig?

Inspirationen kommer inte alltid gratis. Jag kan inte vänta på att inspirationen ska komma för att få min bok klar. Jag blir tvungen att skriva ändå. Utan inspiration. Går det? Ja, det gör det. Jag har skaffat mig rutiner och bestämt mig för hur jag ska göra när inspirationen tryter. Jag lirkar med mig själv. Skriv bara tio minuter och gör sedan något annat, säger jag till mig själv när t o m städningen lockar mer än arbetet. När jag skrivit i tio minuter, satt mig in i berättelsen så kommer lusten att fortsätta. På ett sätt skapas inspirationen genom att jag tillåter mig själv göra det jag verkligen vill. Hur gör du? Har du några knep du tar till för att locka fram inspirationen eller få arbete gjort?

Nu har jag skrivit igång mig så nu är det dags att ge mig in i mitt skrivprojekt igen!

Hasta luego!

| Jeanette |